idag var jag och syster på bergakungen och såg snow white och the huntsman (mycket bra, se den) och efteråt helt oplanerat hoppade vi av vid korsvägen och gick in på Liseberg och åkte Atmosfear (100 meter fall) lätt som en pannkaka kan man ju tycka när man hoppat i Vegas.. men lite pirr i magen allt
imorgon landar jag i Kiruna, älskade mamma och pappa och VOVVARNA
Var på Liseberg idag! Mysigt Sen åkte jag med Charlotte och Lion till Trollis och brorsan.. Nu är jag här, en god svensk stek och BB final.. MYS!! Som fasen!
Efter lång resväg är vi äntligen i Sverige, hemma! Kan inte med ord beskriva hur skönt det är! På Arlanda terminal 5 stod Evelinas mamma och pappa och Kim samt mina tre underbara älskade vänner Sara, Tobias och Andreas.. tack för att ni mötte mig era underbaringar.. Lite kaffe och massa mys innan jag tog tåget till centralen! Unnade mig efterlängtad sushi i min ensamhet och väntar på tåget till Göteborg! För övrigt är det fantastiskt skönt att äntligen kunna ringa alla och slippa leta wifi.. Och nu påbörjas nedräkning till jag lägger ner bloggandet.. Det sker snart.. Men det får komma som en överraskning.. Men tills dess ska jag hålla er uppdaterade :) nu ska jag leva loppan med mina kära söderut i 1,5 vecka innan Kiruna väntar! JAG ÄR HEMMA!
har nog aldrig sett så många olika människor på ett och samma ställe
tips till er som tänkt åka till USA, lite kort info om vad som var bra/dåligt på respektive ställe
....
New York - bästa resemålet i USA av de ställena jag besökt, helt klart! vi var där i en vecka och det var alldeles perfekt för allt vad man ville se och göra. New York är ett måste om man reser hit, utan minsta tvekan. Allt ligger så nära varandra i NYC, allt vad man vill se, gångavstånd för de som tycker om att gå annars är tuben ett perfekt resemedel.. Men allt var nära och bra.. Perfekt helt enkelt.
Washington DC - mycket mindre än vad jag trodde det skulle vara, vi var där över en helg och jag tyckte det räckte gott och väl, shopping, vita huset, abraham lincoln och lite annat, ja vad mer finns det att se? Washington var lite av en besvikelse och inget jätte faschinerande ställe att besöka, men det är ändå ett bucket list ställe..
Miami Beach - ja, yacher överallt och dyrt att gå in på klubbarna. Har ni varit i Bulgarien, Sunny Beach så förstår ni vad jag menar, inte att det är dyrt i Sunny men känslan av att vara på ett inhägnat område dröjer sig kvar i Miami också. Det är gött om man bara vill festa och sola i en vecka men förutom det så fanns det tyvärr inte mycket mer att göra i Miami Beach. Ett perfekt resemål för Spring Break helt klart, men inget ställe jag åker tillbaka till.
Las Vegas - otrolig erfarenhet och fränt att ha sett.. hörde innan att tre dagar räckte och det gjorde det gott och väl.. spela lite, besöka the strip och kanske se en show eller två.. Vegas är coolt i några dagar sen blir man rätt trött på allt stohej och blinkande casinoapparater.
L.A - samma här, räcker gott och väl att vara här över en helg eller några dagar extra, beroende på vad man vill se och göra.. Hollywood blvd är ett måste, likaså Hollywoodskylten samt Universal Studios. Man kan ju också se Warner Bros eller åka till six flags.. och självklart besöka Venice Beach. Men L.A är för stort, allt ligger så utspritt och det tar någon timme att ta sig överallt, så för mig var L.A den sämsta stad vi besökt i USA.
Delstaten Wisconsin - ja här var vi ju i fyra och en halv månad.. jag tror på riktigt att man får mest ut av USA genom att se det som inte är så välkänt.. besöka delstater och köra in i de mindre städerna.. en roadtrip hade suttit fint.. människorna är mycket trevligare dessutom och har inte storstadsvansinne.. klubbarna är bättre och det finns så mycket outforskat att se..
...
så hoppas det hjälper er på er USAfärd i framtiden.. jag ska absolut tillbaka till New York OCH självklart till Wisconsin Platteville.. Jag ska!! Om tre år när Kayla tar examen så vill jag befinna mig där och inträda husfest och springa in på 2nd Street och tjuta av glädje. Ja den dagen ska bli verklighet. Men tills dess..
nu är det nära hemresa, vi bor nära LAX flygplatsen så man blir sentimental varje gång man ser flygplanen flyga mot fjärran öster.. tror jag längtar hem så mycket just för att det är så liten tid kvar, vi har ju varit borta så fruktansvärt länge.. nej, januari till slutet på maj.. så nu vill jag tillbaka till Sverige.. hem ljuva hem..
har redan beställt välkomstmaten hemma hos mamma och pappa.. men anländer ju först till min älskade syster yster.. det enda jag kräver syster är kokt ägg på hårdbrömacka och kaviar på torsdag morgon :) då blir jag överlycklig. och jo, portugisiskt kaffe! fulländad frukost.
..
idag har vi besökt stranden och ikväll ska vi ta en tur till något närliggande mall häromkring..
men igår var vi ju som sagt till universal studios.. enligt louise: ungefär som liseberg!
Vi kan skina klarare, ljusare och starkare än solen
Under hela livet bygger man broar. Längs vägen möter man människor, hamnar i magiska situationer och är med om upplevelser som ökar sin egen självkänsla och förmågan att förstå lite mer av livets små detaljer. Varje resa, varje människa, varje ögonblick och känsla kommer någonstans ifrån. Man snappar upp det längs vägen, obemärkt. Tack vare vidgade vyer. Och vilken fantastisk känsla. Vilken makalös erfarenhet. Emotionen som inträffar beror nog dels på kulturkrockar men också på ens egen förmåga att ge och ta. Kultur, delaktighet, lärande och det som får dina icke existerande smilgropar att skymta i kinderna. 30 april visar dagens datum när jag knappar på tangentbordet, det betyder en månad tills jag landar på svensk mark. Det låter ljuvligt när jag viskar svensk sommar tyst för mig själv. Ibland smyger den där känslan av att det ska bli så härligt att komma hem och på riktigt tänka tillbaka och uppskatta vad man lärt sig under den här våren. Också uppskatta Sverige och det som finns i Sverige. Men när jag tänker så och verkligen låter mina ögon falla på detaljer i trädens kronor här i Platteville, i människorna som går på sidogatan på väg någonstans där hemma är ett välbekant ord för dem. Då inser jag att jag inte borde längta hem. En dag väl hemma kommer jag längta tillbaka hit. De här återstående dagarna kommer aldrig tillbaka, som jag nämnde sist, tid är det enda vi inte får mer av. Min lilla stuga i Kurravaara kommer alltid finnas kvar. Så därför ska jag njuta, uppskatta, känna in varje ögonblick här och inte längtat hem. Det kommer innebära frihet. För där hemma i Kurravaara, där har jag hela livet framför mig.
Att resa och uppleva det jag får vara med om, det får mig att uppskatta vad jag har hemma och samtidigt växa som person och bidra till min egen livsförändrande syn. Och det är värt allt i världen att bryta sig loss från Sveriges gränser, för sin egen skull, för att sedan återvända och inse att den vackraste skatten av dem alla, fanns precis där man lämnade den. Hemma. Under vårens äventyr har jag alldeles för många gånger, enligt mina älskade vänner, uttalat två uttryck kolossalt ofta. ”Man måste bara älska Amerika” och ”Lever drömmen”, i stunder där de två passat in. När något helt ofattbart händer på gatan så passar det första uttrycket fantastiskt väl in och när jag bara gått in i mig själv och känt efter. Känt in ett ögonblick och brustit ut i ett stort vitt leende, så passar det andra uttrycket in oerhört bra. I efterhand så beskriver de exakt hela den här våren och min uppfattning av den. Den 8 juni tar jag min kandidatexamen. Då är jag utbildad kommunikatör/informatör. Det här är min sista termin av mina tre år på högskolan i Jönköping. Jag tar både en svensk examen och jag har tagit en svenskinspirerad Amerikansk examen här. I alla fall när det gäller färgerna på examensdräkten. Jag spricker av stolthet. Jag gjorde det. Det här är må vara slutet på en fantastisk resa. Men varje slut har sin egen början. Jag är redo. Jag är redo för livet att ge mig vingar som omsluts av upplevelser, erfarenheter, människoleenden, kultur, och mina egna andetag.
Och något jag lärt mig av den här resan är att det vackraste i livet kan man inte ta på, utan det finns och stannar i ens hjärta.